ÅTERVÄXT

Vi står inför stort behov av återväxt av personal inom vård och omsorg. Vi behöver göra jätteinsatser för att inspirera nästa generation att arbeta inom denna sektor. Vi måste visa att det är viktigt att arbeta med omsorg om människor och värdera det mycket högre.

Därmed måste vi alla i tidigt skede ta hand om de unga som kommer för att prova på vården.
Jag har haft glädjen av att få möta en mycket trevlig ung kille i 2 dagar. Han går i 6:e klass och har gjort praktik på vår dagverksamhet.
En mycket öppen och företagsam kille som bakade tillsammans med en av våra daggäster. Man blir så glad i hjärtat och känner hopp…

Kreativitet

Hej!

Inom vården måste man många gånger söka sig utanför de ramar som finns. Alla människor har olika problem och söker till vården för olika saker. Det är viktigt att möta patienter på deras nivå och försöka leva sig in i hur de upplever saker och ting.

Jag minns en gång på en lassaretts avdelning där en något äldre man låg, ca 65-70 år. Han kunde inte prata på grund av sin stroke, men han verkade förstå och följa med vad man pratade om. Jag såg hur frustrerad han var över att inte få säga det han ville säga, och lika frustrerande var det för mig att inte kunna hjälpa honom. Jag funderade ett tag på hur vi skulle kunna kommunicera, han kunde inte heller använda armarna så bra. Jag frågade honom om han kunde blinka 1 gång med ögonen för ”Ja” och två gånger för ”nej”?

Han svarade med att blinka 1 gång, YES! tänkte jag äntligen kan vi åtminstonde få fram något oss emellan. Sedan började jag ställa frågor om sådannt jag trodde att han ville få hjälp med och vi tog oss fram ganska bra.

Tyvärr var det här sista dagen jag skulle jobba på avdelningen och jag glömde att rapportera min upptäckt, att han kunde blinka fram sina svar. Det är något som jag fortfarande kan tänka på ibland att det var väldigt dumt med tanke på patienten.

Men för varje misstag man gör, har man fått en ny erfarenhet som man inte gör om igen. Och känslan att kunna hitta lösningar på oväntade och svåra problem är otroligt bra.

Att skapa gott arbetsklimat

Vad viktigt det är att vi lär känna oss själva som människor, hur vi är och hur vi beter oss mot varandra.
Jag fick denna lärdom på en utbildning i dag och tyckte den sade mycket om den saken.

En indian satt och pratade med sitt barnbarn.
Han sa: ” I alla människor bor det två vargar som slåss.

Den ene är ond.
Det är ilska, fruktan, missundsamhet, avundsjuka, sorg, arrogans, självömkan, lögn, överlägsenhet och egoism.

Den andre är god.
Det är glädje, fred, kärlek, hopp, lugn, ödmjukhet, välvilja, empati, sanning och tillit.”

”Vilken varg vinner?” sade barnet.

”Den du matar” sade den gamle mannen….

Aktiviteter i vård och omsorg

Det är aktuellt just nu i media om hur vi aktiverar i vården.

Det är viktigt att vi förstår att det inte går att dra alla äldre eller personer med olika förutsättningar över en kam.

Vi måste veta hur dessa personer vill ha det, vad de klarar av och vilka sjukdomar och problem de dras med först.

Att aktivera en person med långt gången demens t.ex. kan vara att finnas bredvid och kanske bara hinna hålla handen och prata en stund. Inga storslagna uppträdanden med artister fodrar en sådan person. Det är i stillheten med känsla dessa personer får sina största aktiviteter under dagen.
Det ligger i deras problematik att inte klara av för stora folksamlingar och de har ibland problem med ljudkänslighet.
Jag har fått lära mig av Tommy Jonsson från Norrkunskap att för att förstå demenssjukas förmåga att ta in stimuli bl.a. i folksamlingar så ska man gånga antalet personer med 3.

5 personer upplevs då som 15 alltså…
Det är alltså viktigt att man arrangerar flera små grupper med samlingar, där inte antalet personer blir så många.

Vi får heller inte förringa de stunder personalen över huvud taget hinner med att sitta med vårdtagarna särskilt när arbetsbördan är stor och man är lite personal.
Det är ju så naturligtvis att de flesta tycker det är trevligt med aktiviteter, men man måste välja ut de personer som kan ha glädje av det.

I dag har jag varit på en inspirationsdag på folkhögskolan i Mora om Läskraft – och högläsning för personer med demens.
Vi har fått tips om särskilda lättlästa böcker att använda och tips hur man går tillväga.
Det ska också bildas arbetsgrupper i kommunerna och läsombud ska utbildas. Det är också viktigt att volontärer finns med i arbetet.

En fantastisk dag med föreläsare som på ett fantastiskt sätt inspirerar, ger tips och förmedlar så mycket glädje och kraft så det är inte sant!

Man går hem efter en dag med så mycket ny kraft att det känns som man tankat kärnbränsle.

Det är också tillfredsställande att man får bekräftelse på att man arbetar på rätt sätt.

Att läsa för dementa är ett bra sätt att skapa lugn och ro. Man har gjort studier där man kommit fram till att det var bra att läsa en stund för några oroliga dementa på eftermiddagarna. Man behövde då inte ge lugnande mediciner.

Att ta hand om själen är lika viktigt som att göra en omläggning av ett sår!

Tack Orsa kommun för bränslet i dag!

Att betyda något

Hej Alla!

Jag tänkte ta en stund och prata om det meningsfulla med vårdyrken. Att betyda något för någon är oerhört stort. Något av det största du kan känna. Att få en medmänsklig tacksamhet för något du gjort är den bästa belöningen som finns.

Om du inom vården ger någon, eller alla den där extra medkänslan och värmen. När du gör det kommer du att få dubbelt tillbaka. Det finns mig veterligen inget annat yrke där du så direkt och totalt får veta om du gjort rätt. Belöningen kommer på en gång ibland i olika former. Det kan vara ett leende, en extra lång handkram, en överväldigande känsla av oblyg tacksamhet.

Jag minns en gång i början av min karriär som sjuksköterska, då jag fortfarande var ny och  osäker på om jag gjorde rätt eller inte. Jag hade ansvar för ca 10 patienter på en avdelning på lasarettet. Jag rondade med läkare, sprang med mediciner, tog prover, pratade med anhöriga och såg till att alla patienter skulle känna sig lugna och trygga. Jag kom in på en 4-sal är fyra av mina patienter var. Jag stannade upp och funderade hur situationen för dom var. Flera av dom hade inte träffat läkaren idag, flera av dom såg uttråkade ut och verkade bara vänta på något.

Jag kopplade på ett dropp på den ena patienten och berättade att hans infektionsvärden var på rätt väg, och att det nog inte skulle dröja så länge innan han fick åka hem. Jag fick ett snabbt leende innan jag vände mig till nästa patient. Jag berättade för nästa patient att vi väntade på provsvar innan vi skulle veta mer. Den tredje patienten skulle få åka hem imorgon, och jag frågade om vi skulle ordna en sjukresa eller om han kunde ta sig hem på egen hand?. Den fjärde patienten frågade jag hur han mådde och sa att vi nog snart skulle  få ordning på hans mage, och att doktorn skulle prata med honom när han fick chansen, förmodligen inom 1 timme.

När jag nästan halvspringer ur rummet för att hinna med nästa uppdrag som sker i andra änden av avdelningen, stannar jag plötsligt upp när jag får höra en röst inifrån 4-salen.

patient 1- Han är allt bra den där sjuksköterskan.

patient 2- Han är väldigt bra

patient 3 – jo, det må jag säga

 

 

Empati och Haveri

Jag skulle vilja ta några minuter och rader för att beskriva något, som nog alla redan vet om, men kanske helst inte vill se.

Jag tror att alla har någon som de känner eller vet om, eller kanske är det du själv som råkat ut för det?

Dålig behandling, dåligt bemötande, felaktig behandling, ointresse, känslokall behandling i ett möte med vården och dess personal. Jag vet många som råkat ut för något av detta eller något helt annat. Jag blir skrämd, rädd och ledsen. Jag som sjuksköterska står inte för något utav det här, och jag vet inte någon som med vett och vilja skulle vilja behandla en sjuk människa så. Nyligen kom enligt en skrivelse från tillsynschefen Per-Anders Sunesson vid socialstyrelsen till socialdepartementet, där han begär mer pengar för att klara av alla klagomålsärenden på vården….

Den faktiska verklighet som många inom som jobbar inom sjukvården (räknar med äldrevården också) faktiskt lever med i idag, är skrämmande. Tuffare krav från regering, riksdag med flera, innebär en gravt ökad belastning på hälso och sjukvården. Missförstå mig inte när jag säger att jag tycker det är bra att vi får tuffa krav på oss. Det måste hälso och sjukvården ha för att fungera patientsäkert. Kvalitetsregister, ny dokumentation, krav på bättre demensvård med mera är superbra.

Problemet är när verkligheten bakom kraven inte klarar av dom. På äldreboendena, gruppboendena och på sjukhusen, skärs det ständigt ned personal. Fasta läkare är i princip omöjligt att få idag. Läkarna åker från ett ställe till nästa, och kan aldrig ha en bra patienkontakt med uppföljningar. Patienterna blir äldre och har svåra komplexa sjukdomsbilder med ofta 3-5 olika grundsjukdomar.

Pressen på vårdpersonal ökar ständigt och ju mer press vårdpersonal har på sig desto snabbare springer dom för att hinna med. Det är något som jag sett under den tid jag jobbat inom sjukvården. I allt detta spring och i den stressen mister vi som vårdpersonal våran empati. Hur det är att ligga där och inte veta något? men se att alla springer? Det här sträcker sig ut i alla grenar av sjukvården/omsorgen och är tydlig var du än tittar.

Budgetar minskar eller kvarstannar på samma nivåer, när vårdtyngd och krav ökar.

- Ett tydligt recept på ett modernt och totalt välfärdshaveri.