Otillräcklighet

Ja, det här ordet och den känslan, den känner nog all vårdpersonal till och från.

Jag brukar själv känna den rätt så ofta. Jag har inget ”Omvårdnadsansvar” vilket innebär att jag inte är ansvarig för planeringen och läkarbesök med mera. Det gör att jag, trots att jag dagligen jobbar med patienterna och med personalen, inte kan ta ansvaret för att patienternas vård blir den jag skulle vilja.

Det jag kan göra är att påverka mina kollegor och vårdpersonalen, genom att säga det jag tycker. Men det är så många saker som är i vägen för att det ska bli bra. Det handlar om läkare som skall tycka som jag och mina kollegor, att vårdpersonalen orkar, att det blir mer personal, att resurser i form av material finns och så fortsätter det. Det är så mycket som saknas, och då känner man maktlöshet och att energin rinner ur dig som människa.

Det kom en situation idag då en patient behövde min uppmärksamhet och hjälp. Jag brukar i normala fall kunna hitta energi till att hjälpa patienten. Patienten behöver hjälp med samma saker, och är förvirrad, och kommer ibland inte ihåg så mycket. Det gör att det krävs mycket av dig som vårdpersonal, för att gång på gång orka hjälpa. Idag orkade jag mentalt inte hjälpa patienten så mycket som jag visste att hon ville ha hjälp, och även detta tär.

Hadde vi kunnat gjort det bättre för patienten med mer resurser? Svaret blir självklart ja. Med mer resurser hadde kanske även jag orkat hjälpa som jag ville. Men trots detta finns det ljus i tunneln, vi har varandra som vårdpersonal. Vi finner stöd och hjälp i att vara flera som upplever dessa saker och där får vi också tillfälle att växa som människor.

Har du som vårdpersonal kännt maktlöshet och otillräcklighet? Hur hanterar du denna känsla?

Hadde det hjälpt att vara stålmannen?

Annonser
Det här inlägget postades i Thommys tankar. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Otillräcklighet

  1. monicanilsson skriver:

    Otillräcklighet är det nog tyvärr många som känner i vårdarbetet.Det är ju sjuksköterskans ansvar att se till att den vårdbehövande får den sjukvård den har rätt till, och undersköterskans ansvar att se till omvårdnadsbehovet. Det är ett stort och krävande område där det behövs kunskap , inlevelseförmåga och tillräckligt antal personal! Men resurser är inte bara antal personal, det är också viktigt att personalen får regelbunden handledning och planering av sitt arbete. Vår ledning måste lyssna på dem som arbetar ”bedside” som proffessor Barbro Beck Fries kallar undersköterskorna. Det är de som vet hur människorna fungerar.Vi måste tillsammans arbeta för att se människan bakom patienten, och medverka till god omvårdnad och ett värdigt liv för alla. Jag tror att det finns hopp om detta och det gäller att vi försöker se det positiva i vårt arbete, för vi har alltid ett val varje stund, varje dag! Hoppet är faktiskt alla ”stålkvinnor” och även ”stålmän” för dom finns!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s