Empati och Haveri

Jag skulle vilja ta några minuter och rader för att beskriva något, som nog alla redan vet om, men kanske helst inte vill se.

Jag tror att alla har någon som de känner eller vet om, eller kanske är det du själv som råkat ut för det?

Dålig behandling, dåligt bemötande, felaktig behandling, ointresse, känslokall behandling i ett möte med vården och dess personal. Jag vet många som råkat ut för något av detta eller något helt annat. Jag blir skrämd, rädd och ledsen. Jag som sjuksköterska står inte för något utav det här, och jag vet inte någon som med vett och vilja skulle vilja behandla en sjuk människa så. Nyligen kom enligt en skrivelse från tillsynschefen Per-Anders Sunesson vid socialstyrelsen till socialdepartementet, där han begär mer pengar för att klara av alla klagomålsärenden på vården….

Den faktiska verklighet som många inom som jobbar inom sjukvården (räknar med äldrevården också) faktiskt lever med i idag, är skrämmande. Tuffare krav från regering, riksdag med flera, innebär en gravt ökad belastning på hälso och sjukvården. Missförstå mig inte när jag säger att jag tycker det är bra att vi får tuffa krav på oss. Det måste hälso och sjukvården ha för att fungera patientsäkert. Kvalitetsregister, ny dokumentation, krav på bättre demensvård med mera är superbra.

Problemet är när verkligheten bakom kraven inte klarar av dom. På äldreboendena, gruppboendena och på sjukhusen, skärs det ständigt ned personal. Fasta läkare är i princip omöjligt att få idag. Läkarna åker från ett ställe till nästa, och kan aldrig ha en bra patienkontakt med uppföljningar. Patienterna blir äldre och har svåra komplexa sjukdomsbilder med ofta 3-5 olika grundsjukdomar.

Pressen på vårdpersonal ökar ständigt och ju mer press vårdpersonal har på sig desto snabbare springer dom för att hinna med. Det är något som jag sett under den tid jag jobbat inom sjukvården. I allt detta spring och i den stressen mister vi som vårdpersonal våran empati. Hur det är att ligga där och inte veta något? men se att alla springer? Det här sträcker sig ut i alla grenar av sjukvården/omsorgen och är tydlig var du än tittar.

Budgetar minskar eller kvarstannar på samma nivåer, när vårdtyngd och krav ökar.

– Ett tydligt recept på ett modernt och totalt välfärdshaveri.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Thommys tankar. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Empati och Haveri

  1. monicanilsson skriver:

    Ja Tommy, jag tycker det är förskräckligt det du tar upp!!

    Bemötandet är det viktigaste verktyg vi har att använda i vårt arbete!
    Att med ödmjukhet, vänlighet och kunskap hjälpa sjuka människor är det viktigaste vi utför i vårdarbetet.

    Det är förskräckligt när budgeten är den viktigaste punkten på arbetsplatsträffarna och inte hur vi arbetar.
    Det är också vår plikt att rapportera när vi ser att vårdtagare behandlas illa! Det finns det lagar för, och gör vi inte det så är vi också lagbrytare.

    Det är viktigt att vi har bra personaltäthet, men en sak man ibland inte tar tag i är hur vi arbetar och hur vi lägger upp vårdarbetet.

    Vi behöver göra arbetsbeskrivningar och lösa det praktiskt.
    Vi som arbetar i vårdsektorn behöver göra oss mera hörda så att de som styr i kommunen vet hur verkligheten ser ut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s