Allhelgonadagen

Att vara demenssjuk innebär att leva i ”flytande tid, rum, och personuppfattning.

Man vet inte vad det är för årstid, dag eller tid på dygnet.
Man har ofta inte en uppfattning om var man befinner sig, kanske det är i sin barndoms hemtrakter man uppfattar sig bo.

Det är också så att man inte kan skilja på personer i sin närhet. Man uppfattar att sina vuxna barn är ens syskon eller föräldrar.

Att ens föräldrar har gått bort för 50 år sedan är något som inte går hem.

I dag har jag fått bemöta en person med dessa problem.

Han ville åka och ta reda på sina föräldrar. Någon hade påstått att de dött, och han hade minsann inte ens fått vara med på begravningen…

Han var mycket upprörd och frustrerad!

Jag frågade om vi kunde sätta oss i ett rum bara vi två och tända ljus för dem.
Han gick med på detta efter ett tag.
Vi tände ett ljus för hans mor och ett för fadern.
Jag gjorde i ordning ett fint papper med deras namn, födelsedatum och dödsdatum och lade det på bordet bredvid ljuset.
Jag bad honom berätta om fadern och vi hade en lång dialog om barndomen och uppväxten, och likadant om hans mor.
Samtidigt som han berättade så pekade jag på papperet med föräldrarnas namn.
Vi kom långt in i hans barndoms upplevelser med föräldrar och syskon och så småningom så infann det sig ett lugn.
Vi drack lite ”kyrkkaffe” och allt kändes bra igen.
Det skulle ha varit förödande om jag avfärdat detta inte bekräftat hans känslor.

Validation är ett vedertaget arbetssätt och denna händelse är ett exempel på hur man kan använda sig av en sådan metod, vilket är mycket bättre än lugnande mediciner!

Annonser
Det här inlägget postades i Redaktörens tankar. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Allhelgonadagen

  1. Kristina skriver:

    Det var fint gjort och vad bra att du hade tiden att göra på detta sätt. Det gäller att stanna upp och tänka till. Tiden/antal personal är ett problem kan man tycka MEN jag tror att du vann tid genom att ta dig tid.

    • monicanilsson skriver:

      Ja, det var faktiskt läge att göra detta då vi delar upp en grupp på 9 demenssjuka i 3 grupper, och har olika aktiviteter under dagen.
      Att validera är en metod att bemöta demenssjuka, som går ut på att alltid bekräfta vad personen upplever och känner vare sig det är helt tokiga saker eller osanna. För den personen är det en verklig upplevelse och det är oerhört viktigt att vi bekräftar!!
      Man kan ganska snabbt lösa oro och rastlöshet det behöver varken ta mycket tid eller har något med antal personal att göra.
      Vinsten är som du säger stor och man vinner tillit från den demensjuke.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s